Om mig


Namn:
Andreas Otterling
Bor:
Centrala Örebro
Ålder: 24 år
Jobbar: Kanslist, KFUM Örebro Friidrott
Klubb: KFUM Örebro
Familj: Mamma (Anna-Lena), pappa (Staffan), en helsyster (Jenny) och tre halvsyskon (Sofia, Peter och Lars-Göran)
Intressen: Musik (tung rock), film, matlagning och böcker

  My story

På mors dag 1986 såg jag ljuset för första gången. Jag växte upp i ett radhusområde i Örebros utkant och det dröjde inte länge förrän lekplatsen brevid vårt hus förvandlades till längdhoppsgrop och kulstötningssektor. Påhejad av grannarna försökte jag hoppa som Carl Lewis eller Mike Powell.
Som 7-åring kom jag, tillsammans med min kompis Niklas, iväg till hallen i Örebro för att prova på att friidrotta på “riktigt”. Det kom snart att visa sig att kula var min bästa gren men jag tävlade i det mesta och gillade även att springa 800m. När jag var runt 12-13 så började jag träna med en kasttränare och vi tränade kula, diskus och spjut. På tävlingarna blev det också en del hoppande och även om jag inte tränade det så gick det allt bättre. Som 15åring ändrade jag därför inriktning helt och började i BOS-gruppen, en hoppgrupp ledd av Peder Sjöberg som tränar mig än idag.
År 2002, som 16åring, blev jag utvald till “Årets Talang” i Örebro. Ett par tidningar var i hallen för att göra ett reportage om detta och jag gjorde några tresteg ouppvärmd inför kamerorna. Jag kände att det knäckte till i ryggen och resultatet blev 3 år av rehabträning. Fram till jag var 20 så kunde jag i stort sett inte hoppa alls på träning. Jag tävlade också väldigt sparsamt med bara en eller ett par tävlingar per år som varje gång reulterande i att smärtan kom tillbaka. Tanken fanns hela tiden på att lägga skorna på hyllan då jag började tappa suget för friidrotten.
Vändningen kom i Sävedalen 2007 då jag hoppade 16,06 och blev uttagen till Finnkampen. Sedan dess har glädjen till idrotten kommit tillbaka och jag har bott i Göteborg i tre år och tränat med Mikael Norman. Men så hösten 2010 flyttade jag hem till Örebro igen och samarbetet med Peder och sprinttränaren Patrik Lado togs upp återigen. Något som har fungerat väldigt bra och inomhussäsongen 2011 blev minst sagt lyckad. 
Här är vi nu och vart det bär härifrån står skrivet i stjärnorna. 

/Andreas