Känns ganska ofattbart att kunna konstatera att tävlingsdebuten nu är avklarad, med tanke på hur kroppen mådde förra helgen. Dessutom i två grenar 🙂
Idag var herrlaget i klubben i Sollentuna och tävlade i kvalet till sommarens Lag-SM. Vi slutade tvåa bakom Hammarby. En riktigt bra laginsats, den bästa i klubbens historia faktiskt.
Det viktigaste med såna här tävlingar är att samla poäng och resultaten betyder egentligen ingenting eftersom poängen enbart baseras på placeringar (som i sin tur självklart baseras på resultaten, men ni förstår vad jag menar). Jag var inställd på att förhoppningsvis kunna hoppa längd och kanske även tresteg om kroppen kändes bra efter längden.
Började längdhoppet med 2 övertramp och eftersom man bara hade 4 försök så gjorde jag ett rejält säkerhetshopp i 3:e för att få ett resultat. Det blev 7,20 och det räckte till seger i grenen. Sen satsade jag igen i 4:e och då blev det övertramp igen… Någon behöver träna ansatser… Hade dessutom ingen direkt kraft eller tajming vid plankan och hoppen blev väldigt flacka. Kanske inte jättekonstigt eftersom hoppen från mer än 6 stegs ansats den här vårträningen går att räkna på ena handen.
Men SÅ skönt att ryggen kändes ok! Därför fick det bli tresteg också.
Innan tresteget bestämde jag mig för att bara göra ett hopp med kort ansats för att inte riskera något. På uppvärmningen kändes det verkligen att det var ett halvår sedan jag hoppade tresteg, provade ett par hopp och dom var minst sagt svajiga! Bestämde mig för att hoppa från 10m istället för normala 13m, trodde det skulle vara lugnt med den ansatsen. Tog det lugnt i ansatsen för att inte trampa över men kom iväg bra i de två första stegen. Kom väldigt nära gropen i 2:a steget så jag blev lite ställd och drog in steget lite och landade stående på 15,08. Uppenbarligen lite väl tajt att hoppa från 10 meter.. Men 15m på det sättet känns väldigt lovande. Kul att hoppa tresteg igen och tävlingsmänniska som man är så kom självklart suget på att gå ut på full ansats och satsa allt för att se vart det skulle bära. Menmen, det var nog klokt att lägga ner där. Hoppet räckte till seger i grenen och det är ju det som räknas.
Kan inte vara annat än nöjd med att ha bidragit med 2 fullpottare till laget. Men det bästa av allt är ju självklart att jag kunde hoppa utan smärta 🙂 Som vanligt var det en rolig tävling och ett bra inslag i den annars ganska enstöriga tävlingssommaren. Att tävla som ett lag är alltid kul och det är en bra team-building för klubben. Alla stöttar alla och det är en “allt-för-laget”-stämning vilket är roligt.
Nu blir det tre veckors träning innan nästa tävling. Förhoppningen är att kunna komma igång med teknikträningen ordentligt samt lite mer intensiv hoppstyrka.